Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2009

frågar sig The Economist i senaste numret och citerar bland annat Paul Krugman som nyligen hävdat att makroekonomi är:

”€œspectacularly useless at best, and positively harmful at worst.”

Det är inte bara den ekonomiska bubblan som spruckit – även nationalekonomins rykte har fått ta stryk av den ekonomiska krisen.

Artikeln tar upp tre huvudpunkter i kritiken mot nationalekonomin. Dels att makroekonomer bidrog till att skapa den senaste finanskrisen, att de helt missade att förutse krisen och slutligen att de inte har en blekaste aning om hur krisen ska lösas.

Man ger kritikerna delvis rätt på åtminstone den första punkten men påpekar samtidigt att alla ekonomer inte varit ”naive believers in market efficiency” och hänvisar bland annat till prominenta ekonomer som Joseph Stiglitz och Andrei Shleifer vilka länge kritiserat huvudfåran av nationalekonomin.

Lite intressant att The Economist som är en av de främsta förespråkarna för ”laissez-faire”, kanske självkritiskt, åtminstone delvis balanserar upp sin normalt ganska enkelspåriga syn på hur ekonomin fungerar även om man naturligtvis samtidigt hävdar att ”the current backlash has gone far too far”.

Personligen tycker jag nog att kritiken av den traditionella nationalekonomin är i huvudsak berättigad. Många ekonomer och politiker verkar ha stirrat sig blinda på de enklaste ekonomiska modellerna i tron att de förklarar i stort sett alla företeelser i samhället. Samtidigt kan jag inte annat än hålla med om en av slutsatserna i artikeln i the Economist:

”Economics is less a slavish creed than a prism through which to understand the world. It is a broad canon, stretching from theories to explain how prices are determined to how economies grow. Much of that body of knowledge has no link to the financial crisis and remains as useful as ever.”

Economics: What went wrong with economics | The Economist

Shared via AddThis

Share
|



var addthis_config = {”data_track_clickback”:true};

Read Full Post »

enligt en rapport från New Economics Foundation som publicerades i lördags. Indexet som används i rapporten kallas för Happy Planet Index och är ett vägt index bestående av tre delindex – medellivslängd, nöjdhet med livet och ekologiskt fotavtryck – dvs något helt annat än BNP-måttet som ibland används som ett mått på välfärd. 

Överst på listan hamnar Costa Rica med en medellivslängd på  78.5 år, livsnöjdhet på 8.0 och ett ekologiskt fotavtryck på 1.7. Sist hamnar inte helt otippat Zimbabwe vars låga ekologiska avtryck på 1.1 tyngs ned av en medellivslängd på 40.9 och en nöjdhetsindex på 2.8. Generellt hamnar världens rikare länder i mitten på listan medan fattiga länder hamnar långt ned och mellanrika länder i topp.

Sverige ligger bra till när det gäller medellivslängd, 80.5 år och är även relativt bra när det gäller nöjdhet med livet med 7.9. Däremot ligger vi inte helt otippat riktigt surt till när det gäller vårt ekologiska avtryck…

Kanske dags att ta tag i förbättringsåtgärder för att lyfta vår placering på listan? 

Tidningen Arbetaren kommenterar rapporten HÄR.

Mer om Happy Planet Index finns på http://www.happyplanetindex.org/

Read Full Post »

Kanske har ni läst Chris Anderson’s briljanta bok The Long Tail där framtidens succeer bygger på att hitta små marknadsnischer i ”den ändlösa svansen”. Nu spinner Anderson i alla fall vidare på idén och utvecklar resonemanget om en värld där allt är tillgängligt för alla och den tekniska utvecklingen medfört att en hel del produkter nu är faktiskt är ”gratis”. Den nya boken heter Free, the Future of a Radical Price och jag beställer den med en gång – blir en perfekt semesterläsning! Och nej, jag är inte sponsrad – vare sig av förlaget eller Chris Anderson…

En intervju av Anderson finns här:

Chris Anderson: Free from George Miller on Vimeo.

Read Full Post »

och då menar jag inte bara Göran Hägglunds dissning av kultursidornas ”idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget” osv vilket är i helt linje med ett av Kristdemokraternas kärnvärden, värdekonservatismen.

Hittills har Kristdemokraterna försökt kombinera mittenpolitik med just de värdekonservativa ståndpunkter som kännetecknar partiet. Partiet har stått för någon form av socialkonservatism – dvs en betoning på klassiskt konservativa värden som familjen och kyrkan kombinerat med ett socialt ansvarstagande som bland annat visat sig i en ekonomisk politik som länge legat nära mitten.

weimers

De unga kristdemokraterna och dess ledare Charlie Weimers verkar dock vilja baxa in hela partiet i den konservativa högerhörnan även när det gäller den ekonomiska politiken. I Aftonbladets serie ”Ungdomsförbunden skriver talet som partiledaren borde hålla i Almedalen” skriver Weimers bland annat att

”Vi inser att om den som presterar extra också ska få extra så kommer det leda till skillnader mellan människor, och det är okej.”

Liksom Hägglund passar även Weimers på att ge en känga åt kultureliten:

”Vi inser att den modernistiska konstuppfattningen som endast värdesätter provokationen och förnekar skönhetens existens inte har förmågan att möta människans kulturella behov.”

Och Weimers fulländar sitt konservativa tal med att kräva hårdare straff för brottslingar:

”Det är därför vi kommer verka för tydligare och strängare straff som återupprättar brottsoffret.”

Med liknande argument hävdar den konservative debattören och Timbromannen Roland Poirier Martinsson i en debattartikel i DN igår att Kristdemokraterna bör söka sina väljare bland de konservativa grupperna i det svenska samhället. 

Jag har själv förespråkat en rörelse mot en konservatism för 2000-talets dynamiska och mångfasetterade samhälle. Ett parti som tar ställning för låga skatter, fri företagsamhet, starkt försvar, lag och ordning, men som också ser hur detta är beroende av värderingar som stöder en fri skola, personligt välfärdsansvar, färre aborter, ett gott klimat för familjen och över huvud taget ett starkt civilt samhälle som skydd mot statens eviga tendens att växa till priset av vår frihet.

Personligen tycker jag att just de här meningarna låter som klippta ur ett Moderat partiprogram.  Och en naturlig följdfråga blir då om ett Kristdemokratiskt parti i Weimers och Poirier Martinssons smak fyller någon funktion överhuvudtaget?

Read Full Post »

The Economist bloggar från ett soligt Stockholm med anledning av Sveriges ordförandeskap i EU och kommenterar under rubriken ”the hyper-competent Swedes take charge”:

”It is frustrating being a Swedish liberal, because most visitors who compare Stockholm to their home cities conclude that Stockholm looks the better run. Visible public services all work so well, the streets are filled with fit, well-dressed people, and Swedish children all look so healthy and happy. Even tougher parts of town, with heavy immigrant populations, are strikingly nicer than their equivalents in London or Paris.”

Ja, analysen kan tyckas ytlig och visst har vi problem även i offentligt utförd verksamhet men trots allt – någonting rätt måste vi i alla fall ha gjort.

Europe: the hyper-competent Swedes take charge | Charlemagne’s notebook | Economist.com

Shared via AddThis

Tipstack till Johan Norberg.

Read Full Post »