Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2009

Med tanke på tidigare diskussion om fildelning och upphovsrätt kan jag passa på att tipsa om en bok som släpps i veckan nämligen Piraterna (Ordfront förlag) av Anders Rydell och Sam Sundberg.

piraterna

I Piraterna får vi följa fildelningens historia från tidigt 90-tal via Napster, Emule osv till dagens Pirate Bay. Rydell och Sundberg har skrivit en både intressant, spännande och lättläst bok både för den som är intresserad av upphovsrätt eller bara vill veta bakgrunden till diskussionerna om fildelning, IPRED osv.

För er som bor i eller i närheten av Stockholm är det releasefest för boken på Pet Sounds ikväll med start 18.00.

Läs mer om Piraterna på Copyriot,

Läs mer om fildelning på Wikipedia, Piratbyrån och Piratpartiets hemsida.

Läs om fyra gröna skäl att vara emot IPRED-lagen på Miljöpartiets hemsida.

Read Full Post »

Jag hade nog tänkt att hålla mig utanför IPREDupphovsrättsdiskussionerna i bloggsfären eftersom det redan finns ett antal ypperliga bloggare (exempelvis Copyriot ) som följer debatten mer noggrant än vad jag gör men med tanke på Piratpartiets ordförande Rick Falkvinges något förvirrade utfall mot Miljöpartiet igår (se Falkvinges inlägg Fildelningshaveri i MP och V)  kan jag bara inte hålla tyst…

Falkvinge läser Kulturutskottets yttrande som fan läser bibeln och citerar på sin blogg några rader från yttrandet där Miljöpartiets representant bland annat säger att:

Jag anser därför att det är viktigt att upphovsmännen får fullgod ersättning för det arbete de utför. Får inte upphovsmannen ersättning för sina verk kommer både nyskapande och kreativitet att hämmas. Upphovsrätten måste därför fungera väl, med regler som säkerställer att den fungerar som den är menad att göra. Jag ställer mig därför positiv till att upphovsrätten säkerställs.

Men läser man texten i sin helhet säger Esabelle Dingizian egentligen följande:

Det ligger ofta många år av utbildning och hårt arbete bakom varje kulturellt skapande person. Jag anser därför att det är viktigt att upphovsmännen får fullgod ersättning för det arbete de utför. Får inte upphovsmannen ersättning för sina verk kommer både nyskapande och kreativitet att hämmas. Upphovsrätten måste därför fungera väl, med regler som säkerställer att den fungerar som den är menad att göra. Jag ställer mig därför positiv till att upphovsrätten säkerställs. De förslag som läggs fram i propositionen tillgodoser emellertid inte i tillräcklig utsträckning behovet av ett tydligare integritetsskydd för att undvika att Internetanvändares personuppgifter används i olämpligt syfte.

Det vill säga Miljöpartiets representant kritiserar propositionen om IPRED – helt i linje med Miljöpartiets tidigare ståndpunkt. Kulturutskottets yttrande finns i sin helhet på Riksdagens hemsida HÄR.

Visserligen är upphovsrätten Piratpartiets profilfråga och partiernas kampanjer inför valet till EU-parlamentet senare i vår börjar så smått dra igång men rätt ska vara rätt och att använda sig av missvisande citat i syfte att smutskasta sina eventuella motståndare (fast jag har svårt att se att Miljöpartiet skulle vara någon motståndare till Piratpartiet i det här fallet) känns inte riktigt schysst.

Tipstack till Miljöpartiets riksdagsledamot Max Andersson som så förtjänstfullt grävt fram detaljerna.

Fler som bloggat i frågan:

Anders Wallner, Anna Norrman, Max Andersson

Tillägg den 28/1:

Bloggaren Minimaliteter, som bloggar med fokus på integritet, upphovsrätt och fildelning, och som var ursprunget till Falkvinges inlägg om Miljöpartiet och Vänsterpartiet förtydligar och förklarar sitt inlägg på ett bra sätt HÄR.

Diskussionen om citatet ovan börjar ju lite bli en höna av en fjäder (hur citerades vad och vad menade personen egentligen…) men samtalet om upphovsrätt och fildelning måste fortsätta. Ja, Miljöpartiet och Piratpartiet har delvis olika syn när det gäller upphovsrätten även om vi när det ligger just IPRED-förslaget som jag tolkar det ligger nära varandra. Så visst finns det en poäng att diskutera skillnaderna.

Read Full Post »

Samkönade äktenskap har diskuterats länge nu. Ända sedan den sk Regnerska utredningen om Äktenskap för par med samma kön blev klar för snart två år sedan har de borgerliga partierna förhalat frågan eftersom delar av Kristdemokraterna kraftigt motsatt sig tanken på könsneutrala äktenskap. Majoriteten i Kristdemokraterna har velat behålla äktenskapsbegreppet för heteroäktenskap inom kyrkans väggar även om det naturligtvis funnits olika åsikter inom partiet. Exempelvis skrev kommunalrådet och ledamoten i Kristdemokraternas partistyrelse Carina Liljesand på sin blogg för ett drygt år sedan om könsneutrala äktenskap att:

Frågan om en eventuell könsneutral äktenskapslagstiftning väcker starka känslor, inte minst i mitt eget parti. Med all respekt för att det finns olika åsikter i såväl denna fråga som i alla andra, kan jag inte låta bli att förvånas över hur en ceremoni som befäster två personers kärlek till varandra kan göra någon så upprörd. Tänk om samma engagemang och patos kunde mobiliseras i frågor som faktiskt behöver det. Tänk om de flitigaste debattörerna i frågan kunde stå på barrikaderna för civilkurage, fattigdomsbekämpning och för vår planets överlevnad istället. 

Men Kd fortsatte förhala diskussionerna om könsneutrala äktenskap och efter att ha  förgäves ha försökt få till en blocköverskridande lösning motionerade så till slut S+V+MP i höstas i frågan i enlighet med förslaget från den Regnerska utredningen – dvs man förordar könsneutrala äktenskap med både kyrkliga och borgerliga vigslar.  

Kristdemokraterna kom strax därefter helt otippat med en i det närmaste perfekt lösning, en vad de själva kallar ”civilrättslig äktenskapslagstiftning enligt fransk modell”:

Det skulle innebära att alla par, heterosexuella och homosexuella, som vill formalisera sin kärlek rättsligt ska göra det genom att registrera sin samlevnad hos en myndighet. De par som vill och önskar kan sedan gå till kyrkan, moskén eller synagogan för en särskild ceremoni.

Dvs otroligt nog framstår Kristdemokraternas förslag som det mest radikala av alla förslagen. Till exempel skrev Förbundet Humanisterna i sitt remissvar på den Regnerska utredningen att:

Humanisterna menar att civiläktenskap ska vara den enda juridiskt bindande formen för äktenskap. De som vill kan komplettera med en ceremoni tillsammans med exempelvis imamen, prästen, gurun, rabbinen, vännerna eller soluppgången.

Kristdemokraternas förslag framstår därför som perfekt. Förutom en liten detalj som jag själv missade när jag först skummade igenom förslaget…  I en rad lite längre ner i pressmeddelandet står det nämligen att förslaget

…ger också kyrkan möjlighet att reservera begreppet ”äktenskap” för relationen man-kvinna.

Så var det med den saken. Med Kristdemokraternas förslag gör man gör fortfarande skillnad på äktenskap mellan en man-kvinna och ett samkönat par.

För ett par dagar sedan kom så äntligen det borgerliga trepartimotionen om samkönade äktenskap som också det ligger i linje med den Regnerska utredningen. Slutsatsen blir alltså att samkönade äktenskap efter ett kommande riksdagsbeslut om inget oväntat inträffar kommer att vara en realitet från och med 1 maj i år.

Men det finns en hake med både den borgerliga trepartilösningen och S+V+MPs förslag. Nämligen den att de håller dörren öppen för fortsatt diskriminering av samkönade par. Kyrkliga vigselförrättare ska nämligen även framöver kunna säga nej till att viga dessa.

Könsneutrala äktenskap enligt den borgerliga trepartimotionen är således ett steg i rätt riktning men inte riktigt den lösningen åtminstone jag hade velat ha. Nästa steg är civiläktenskap i enlighet med Kristdemokraternas förslag men med samma begrepp, nämligen äktenskap, för paren oavsett kön. Dvs en juridisk lösning i enlighet med Humanisternas remissvar. Det skulle dessutom finnas en överväldigande majoritet för ett sådant förslag i riksdagen. Frågan är bara varför sex av de sju riksdagspartierna inte insett det än.

Andra som bloggat om könsneutrala äktenskap är Erlanderbrigaderna, Ulf Bjereld, och Svensson.

Read Full Post »

Försöker komma ikapp med läsningen efter ett par veckors influensa (ja, jag vet att jag borde läsa när jag är sjuk men jag har varit helt sjuukt trött…) så jag har alldeles nyligen börjat plöja igenom delar av Ordfronts tidiga vinter/vårsläpp som bland annat innefattar Piraterna (om fildelarna), Gamarna av Maria Küchen (en thriller som utspelar sig i dagens Stockholm), Till Matens Försvar (en bok om mat), 700 dagar i Bagdad (en reportagebok om kriget i Irak),  David Ericssons senaste roman Svart Marmor,  Micke Evhammars debutroman Thick as a Brick samt sist men inte minst Kalle Dixelius debutroman Toffs Bok.

toffsbok

Toffs Bok utspelar sig i ”Ståkkålm” under vad som var den mörka tiden i Sverige nämligen 2200-talet.  Huvudpersonen är en drömmande 25-åring som bor ensam med sin mamma i ett förfallet hus med bara en enstaka fönsterruta kvar i Hornschtull på ett Söder som mest består av ruiner.  Ståkkholm är ett hårt samhälle och både litteratur och läsning är totalförbjudet. Toff börjar trots allt skriva ner berättelsen om sitt liv och hur det är att leva under den ”mörka tiden”. 200 år senare – år 2460 –  hittas manuskriptet till Toffs Bok i arkivet på Stockholms stadshus och uppmärksammas som ett enastående dokument över hur en vanlig människa levde under ett av Sveriges mörkaste århundraden.

Ordfront förlag och Ugglan anordnar ikväll (22 januari) en releasefest för att fira Toffs Bok av Kalle Dixelius mellan 20.00 och 01.00 med både livemusik och djs. Inträdet är gratis. Mer information om evenemanget finns på Hornstull Strands hemsida.

Läs mer om Toffs Bok på Debutantbloggen eller Ordfronts hemsida.

En intervju med Kalle finns på bloggen Bokhora.

Read Full Post »

Finns det någon lösning i Palestina? undrade bloggaren Vänstra Stranden i början av året då de Israeliska bombningarna av Gaza hade varat i en vecka.  Nu har det gått ytterligare ett par veckor, konflikten har förvärrats och hundratals fler har dött och tusentals skadats av de israeliska bombningarna medan Hamas fortsätter med raketbeskjutningarna in på Israelisk mark.

Den upptrappade konflikten i Gaza tenderar precis som Israel/Palestinafrågan i stort att polarisera även ”utomstående” – dvs personer som vare sig är israeler, palestinier, judar eller araber men som av olika skäl argumenterar för den ena eller andra partens sida i konflikten.  I Sverige faller vi in i gamla mönster – personer med politiska åsikter till vänster sympatiserar gärna med de förtryckta palestinierna medan borgerliga väljare hävdar Israels rätt till försvar mot angrepp. 

I debatter och diskussioner förenklas ofta både konflikten och dess lösningar in absurdum men oavsett politisk ideologi förespråkas i allmänhet en tvåstatslösning. Dvs förutom staten Israel ska det också finnas en palestinsk stat – Palestina. Men är en tvåstatslösning verkligen det enda alternativet?

Åter till Vänstra Stranden:

För mig framstår de historiska anspråken på området mellan Sinaihalvön i söder, de libanesiska bergen i norr och Jordanfloden i öster som helt ointressanta eftersom båda parter (Israel och Palestina) har hur många olika argument och belägg som helst för sin historia i området. Alltså bör varje fredlig lösning börja med situationen såsom den ser ut nu, de rättvisebegrepp och de folkrättsliga principer som vi är ense om via FN och den kunskap om demokrati och konflikthantering som är aktuell.

Professorn i filosofi Torbjörn Tännsjö hävdade i en debattartikel i Aftonbladet förra veckan att det bara finns en lösning på konflikten:

Vad som måste etableras är en sekulär och demokratisk stat, med lika rättigheter för alla medborgare, oavsett som de ser på sig själva som israeliska judar, kristna, israeliska araber, muslimska eller kristna palestinier eller sekulariserade världsmedborgare. Och denna stat ska förstås inkludera hela ”Stor-Israel”, som det kommit att gestalta sig efter alla krig, med Gaza, Västbanken och Jerusalem.

Även bloggaren Svensson har plockat upp idén om en enstatslösning.  I blogginlägget Intervju med Gazainvånare refererar han till en artikel i brittiska månadstidningen Socialist Worker angående Israels krig i Gaza där en invånare i Gaza bland annat säger att:

The two-state solution has been the essence of the Bush doctrine in the Middle East, but I don’t think there is any possibility of the establishment of an independent Palestinian state, because Israel has taken irreversible steps in the West Bank to make such a state an impossibility.

Att tvåstatslösningen är stendöd vid det här laget framstår som alltmer självklart.  Att alternativet skulle vara en enstatslösning är kanske inte uppenbart men vid närmare eftertanke det enda logiska.

You might tell me I’m a dreamer – but I’m not the only one…

Mer att läsa om konflikten finns bland annat på The Guardian‘s sida om Gazakonflikten. Även Kamferdroppar har bloggat en hel del om konflikten i Gaza. På bloggen Biology and Politics går att läsa om slutet på tvåstatsutopin och i Los Angeles Times finns en artikel rubricerad For Palestinians one state with Israel is better than none.

Tillägg på kvällen 13/1:

Även Arbetaren hävdar i veckans nummer att Lösningen är en stat.

Read Full Post »